Hård men ändå silkesmjuk

Djupa tankar har blivit lite min grej för tillfället.





Just det, till en sak som jag dock tror ni skiter i

Har en rysare, en skål med chips, och läsk min söndag slutar typ bra

En mysig söndag helt ensam, ja men vad mysigt, eller INTE

men börjar väl bli van, eller?! äch


Just det älskar denna låten, ni får tycka vad ni vill!
Men texten är faktiskt fin :), har ju hört den en del på jobbet också.
Och vet ni då går jag och sjunger :)









Minnena kommer så ofta till mig,
Nu är alla borta, jag fattar det ej
Borta är huset där murgrönan klängde
Borta är grinden där vi stod och hänga
Lyckliga gatan du, som varje dag du hörde vårt glam
En gång fanns rosor här där nu en stad fort växer fram


Lyckliga gatan du finns inte mer,
Du har försvunnit med hela kvarter
Tystnat har leken, tystnat har sången
Högt över marken svävar betongen
När jag kom åter var allt så förändrat
trampat och skövla, fördärvat och skändat


Skall mellan dessa höga hus en dag, stiga en sång
Lika förunderlig och skön som den vi hört en gång

Ja, allt är borta och det är bara så,
ändå så vill jag inte förstå
Att min idyll, som alla vill glömma
Nu är en dröm som jag en gång fått drömma
Allting är borta, huset och linden
Och mina vänner skingrats för vinden
Lyckliga gatan, det är tidens som
Här dragit fram
du fått ge vika nu för asfalt och

för makadam

Lyckliga gatan, du finns inte mer ...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0