Emma skriver av sig
Inatt somnade jag gråtandes. På något sätt kändes det tröstande med varma tårar nedför ansiktet. Jag fick hindra mig själv från att gå upp och röka. Röka bort sorgen och ilskan. Istället låg jag kvar i sängen och tillät mig själv att vara just ledsen. Ledsen och tyst
Idag när jag vaknade var det svårt att komma upp. Jag kände inte den där inspirationen jag känt de senaste dagarna när jag vaknat. Fixade kaffe och lade mig i soffan och kollade lite på nyheterna. Tröttheten tycks bara växa. . Förhoppningsvis kommer jag bli piggare efter jag varit ute på min dagliga promenad. Och ikväll blir jag nog gladare för då blir det fest, med trevligt folk, bra människor som får mig att må bra.
Jag antar att jag missade medicinen igår. Jag var inte säker på om jag tagit den eller ej och idag har jag mått allmänt skumt. Hela dagen har varit som en enda lång flashback. Känner mig dock lite lugnare nu när jag eventuellt vet vad det beror på. Det är så mycket lättare att hantera obehagliga känslor som kommer av en uppenbar anledning.
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe , ta på mig mina blåa snygga skor och gå ut. sen hem och städa och försöka att äta. sen är det kväll och då blir jag full och helt osmart *ehm*