Som att luften inte är på riktigt
Ingenting kickar igång mig så bra som Guns n roses inget. OCh kickas igång det behöver jag verkligen. Jag vaknade med ångest idag. Sådana dagar känns det som att jag förlorar min chans att ens försöka göra något bra av dagen. Jag vet inte alla orsaker till ångesten (om det nu är flera) men en vet jag. Den är ganska komplicerad och jag vill heller inte prata om det, inte skriva jag vill att den ska försvinna.
Jag har länge funderat på att skriva en summering av 2010, började kolla igenom min blogg från januari förra året och började få minnesbilder som var allt annat är behagliga, MEN det fanns bra saker med ja otroligt bra saker som jag upplevde med underbara människor.
Jag är ett helvete ibland när jag går upp på morgonen, och att påstå att jag då skulle vara en pigg och glad morgonmänniska är nog ett jävligt fel ord att använda då. Jag minns när jag gick på högstadiet och gymnasiet. Varje morgon satt mamma och jag i köket en stund, hon åt sin smörgås drack sitt kaffe och lyssnade på radion. Jag försökte bara allmänt vakna till liv med bara en kopp kaffe. Jag överdriver inte om jag säger att jag nästan varenda morgon hörde något på radion eller läste något i tidningen som triggade igång mig, det kunde handla om precis vad som helst. Och där satt jag med en ilska och var väldigt irriterad.
Jag satt och tänkte på min första kärlek, ja eller bardomskärlek. Det var en kille som gick på samma lekis som mig. Han hette eller snarare heter Svante, vi bodde rätt så nära varandra (tror jag?). Jag minns hur jag hela tiden var honom hack i hälen och totalt fokuserad på att bli ihop med honom. Svante tyckte dock inte om mig, flera gånger beklagade han sig inför min lärare, men inte fan gav jag upp för det. Ibland kan jag vara väldigt envis, stackars pojke :P. Och denna kille hittade jag nyss på facebook, men jag blir inte vän med honom. Han kommer nog inte ens ihåg den där lilla tjejen som ville pussas med honom bakom ett träd.
Det är meningen att jag skall vara så glad nu. Njuta av dagen och det den står för blir ju fest ikväll. Gör mig glad, jag måste sätta på hög musik och dansa loss när jag fortsätter att städa.
Jag har länge funderat på att skriva en summering av 2010, började kolla igenom min blogg från januari förra året och började få minnesbilder som var allt annat är behagliga, MEN det fanns bra saker med ja otroligt bra saker som jag upplevde med underbara människor.
Jag är ett helvete ibland när jag går upp på morgonen, och att påstå att jag då skulle vara en pigg och glad morgonmänniska är nog ett jävligt fel ord att använda då. Jag minns när jag gick på högstadiet och gymnasiet. Varje morgon satt mamma och jag i köket en stund, hon åt sin smörgås drack sitt kaffe och lyssnade på radion. Jag försökte bara allmänt vakna till liv med bara en kopp kaffe. Jag överdriver inte om jag säger att jag nästan varenda morgon hörde något på radion eller läste något i tidningen som triggade igång mig, det kunde handla om precis vad som helst. Och där satt jag med en ilska och var väldigt irriterad.
Jag satt och tänkte på min första kärlek, ja eller bardomskärlek. Det var en kille som gick på samma lekis som mig. Han hette eller snarare heter Svante, vi bodde rätt så nära varandra (tror jag?). Jag minns hur jag hela tiden var honom hack i hälen och totalt fokuserad på att bli ihop med honom. Svante tyckte dock inte om mig, flera gånger beklagade han sig inför min lärare, men inte fan gav jag upp för det. Ibland kan jag vara väldigt envis, stackars pojke :P. Och denna kille hittade jag nyss på facebook, men jag blir inte vän med honom. Han kommer nog inte ens ihåg den där lilla tjejen som ville pussas med honom bakom ett träd.
Det är meningen att jag skall vara så glad nu. Njuta av dagen och det den står för blir ju fest ikväll. Gör mig glad, jag måste sätta på hög musik och dansa loss när jag fortsätter att städa.
Kommentarer
Trackback
