saknar
Han har nu varit på ön i två veckor, jag har inte hört ett ljud ifrån honom. Han sa att han skulle höra av sig , men jag är väl inte så viktigt, fast jag är hans dotter. Jag känner mig sårad varje gång och bli lika ledsen varje gång, jag borde inte bry mig, men han är trots allt min pappa. Det är mer än ett år sen jag träffade honom, och ett år sen jag träffade min lillebror, ska det verkligen vara så?. Jag saknar min farmor och farfar , detta känns inte klokt men jag träffade dom sist jag tog studenten, ni kan ju fatta hur ont det gör i mig. Jag känner mig helt värdelös i deras ögon, att jag inte är värd något alls i deras ögon. Men den jag saknar mest så är det min bror Linus , min så kallade pappa har sagt det är bara att åka upp hit när du vill. Det är lätt för dig att säga, det känns som att jag åker upp till något som egentligen inte ens vill ha mig där. Jag är glad att jag har min fina mamma, och min stora syster och hennes familj. Sen jag var 6år försvann min pappa ifrån mitt liv, jag sa redan då att jag struntade i honom, men det gör jag inte. Det skulle vara konstigt om jag inte brydde mig alls , för det gör jag. Men ju mer tiden går inser jag att jag inte ska det, för det kommer aldrig bli så där som jag en gång ville ha det.
Min bror som jag saknar
Vill bara säga att han är 14 år och mycket längre än mig ;) haha
Men alla är längre än mig
med tanken på att jag bara är 158 cm lång