feelthefear

Var inte orolig det löser sig det har man alltid fått höra, men alltid har jag en oro i kroppen, den har nog tänkt att stanna där och spöka i en lång tid. Igår fick jag höra att jag är konstig (vet ni varför) ja för att jag inte alltid är glad (det fick mig att skratta, jag tänkte en del har ju inte benen på jorden) inget illa och ta det inte så jävla hårt nu (du vet vem du är) Det jag menar är att du gjorde mig ledsen så sjukt arg också för den delen, kan väl inte bli glad bara för att du vill det, eller hmm ska jag säga att du vill att jag ska bli normal. För du säger att jag är konstig och att man aldrig vet vart man har mig när det gäller mitt humör. Jag är hellre konstig än normal och tråkig. Sen vill jag bara säga att det känns aldrig som du lyssnar när vi pratar , jag menar ska jag vara glad och sitta och lyssna på dig och så får jag ingeting tillbaka NEJ då vill jag inte vara med.



Så tar du åt dig av mitt humör och allt jag gör varför håller du då kontakten med mig? så bra känner du inte mig så du har ingen rätt att döma ut mig. Och att jag får ett humör som är si och så ibland det är jag (alla har brister)


jag tänker inte höra av mig jag har inte gjort något fel jag står för det.
Jag tycker helt enkelt inte om när folk dömer mig när dom inte vet ett skit



Det blir utgång i helgen wieeeeeee