Lite kärlek

Och när paniken bryter ut, ler du svagt och viskar till mig " Du, Du är värd att dö för"



Försöker att lägga alla dom få minnerna på en hylla!. Eller ska jag lägga dom i en ask, som jag sedan kan ta upp och då komma på allt som vi då gjorde. Det är rätt jobbigt att man tror att en människa är på ett sätt, men sen kommer den rätta sidan fram, och vad gör man då?




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0