De vände fort
Mitt glada humör försvann lika fort som denna sommaren. Just nu har jag slut på ord, slut på energi , slut på ork slut på tankar. Listan kan göras lång, om folk tror att jag har valt att må så här är ni bra korkade. Förlåt mitt ordval men jag blir så jävla uppröd och less på skiten. Om folk tror att man alltid kan gå runt och vara glad har dom verkligen inte fått känna på livets hårda dagar, Det är otroligt lätt för oss människor och säga till andra att dom ska rycka upp sig. Men när folk inte vet vad som rör sig inuti huvudet på en annan ska man tänka sig för. De orden som är tänkt att vara snälla kan verkligen göra en annan illa, och tro mig jag har varit där flera gånger.
Jag försöker alltid vara en glad, positiv tjej och för det mesta går det bra. Men en del dagar så kastar jag skit på mig själv och då tycker folk jag trycker ner mig själv. Det är så lätt för en annan och säga att man ska sluta upp men rom byggdes inte på en dag och det gör inte självkänslan heller. Tro mig jag har gjort stora framsteg ser man tillbaka på hur jag var för ett år sen är det en stor skilland. De får mig att vilja fortsätta. Men när folk säger dittan och dattan känner jag mig pressad och då sjunker jag ner och tro mig då känner jag mig misslyckad. Ibland känns de som om att jag sårar folk som bryr sig om mig, det är inte så jag vill ha eller så jag vill göra. Ni förstår inte och jag begär heller inte att ni ska det heller. Ja må vara lite mer ömtålig och mer känslig än andra, men det är en del av mig. Men jag har också en jävligt stark sida, och det är oftast den jag visar .
Hur tror ni det känns att en människa av samma kött och blod inte vill veta av en. De gör otroligt ont och visst är de hemskt när man säger att man är van, det har ju varit så sen jag var 6 år. De är klart som fan det sätter sina spår och djupa sår , sår som tar år att försvinna, sår som kommer tillbaka. Detta är en av orsakerna till varför jag ibland ser ner på mig själv. Har ni själv inte varit där så kan ni inte förstå.
Jag är evigt tacksam som har en sådan fin och underbar mamma, som alltd finns där för mig. Älskar dig
Jag skriver inte detta för att ni ska tycka synd om mig, detta är min blogg där jag skriver precis som jag känner. Och när jag skriver av mig får jag en inre ro. Vi är alla olika och tur är väl det, för hur hade världen sett ut annars? förmodligen hade den varit tråkig as hell. Och detta inlägg är inte riktat åt någon person, detta är mina tankar och känslor just nu kan ju inte skriva att jag är glad när jag inte är det. Jag är en ärlig person har alltid varit och kommer alltid och vara. Jag fick lära mig innan jag kunde gå att man alltid skulle vara ärlig. Självklart var det mamma som lärde mig dessa ord, då min så kallade pappa inte vet vad ärlighet och männsklighet innebär. Jag har fått nog av hur han behandlar mig
Jag försöker alltid vara en glad, positiv tjej och för det mesta går det bra. Men en del dagar så kastar jag skit på mig själv och då tycker folk jag trycker ner mig själv. Det är så lätt för en annan och säga att man ska sluta upp men rom byggdes inte på en dag och det gör inte självkänslan heller. Tro mig jag har gjort stora framsteg ser man tillbaka på hur jag var för ett år sen är det en stor skilland. De får mig att vilja fortsätta. Men när folk säger dittan och dattan känner jag mig pressad och då sjunker jag ner och tro mig då känner jag mig misslyckad. Ibland känns de som om att jag sårar folk som bryr sig om mig, det är inte så jag vill ha eller så jag vill göra. Ni förstår inte och jag begär heller inte att ni ska det heller. Ja må vara lite mer ömtålig och mer känslig än andra, men det är en del av mig. Men jag har också en jävligt stark sida, och det är oftast den jag visar .
Hur tror ni det känns att en människa av samma kött och blod inte vill veta av en. De gör otroligt ont och visst är de hemskt när man säger att man är van, det har ju varit så sen jag var 6 år. De är klart som fan det sätter sina spår och djupa sår , sår som tar år att försvinna, sår som kommer tillbaka. Detta är en av orsakerna till varför jag ibland ser ner på mig själv. Har ni själv inte varit där så kan ni inte förstå.
Jag är evigt tacksam som har en sådan fin och underbar mamma, som alltd finns där för mig. Älskar dig
Jag skriver inte detta för att ni ska tycka synd om mig, detta är min blogg där jag skriver precis som jag känner. Och när jag skriver av mig får jag en inre ro. Vi är alla olika och tur är väl det, för hur hade världen sett ut annars? förmodligen hade den varit tråkig as hell. Och detta inlägg är inte riktat åt någon person, detta är mina tankar och känslor just nu kan ju inte skriva att jag är glad när jag inte är det. Jag är en ärlig person har alltid varit och kommer alltid och vara. Jag fick lära mig innan jag kunde gå att man alltid skulle vara ärlig. Självklart var det mamma som lärde mig dessa ord, då min så kallade pappa inte vet vad ärlighet och männsklighet innebär. Jag har fått nog av hur han behandlar mig
Kommentarer
Trackback
